Jag är en visuell person. Jag tycker om att titta på sådant som får mig att känna något (helst trevliga känslor). Bilder är perfekt för att sätta igång min ”inre film” där jag kan återuppleva händelser och känslor. Helt plötsligt är jag tillbaka där bilden togs, eller så ger bilden olika minnesfragment runt det den föreställer.

I somras gick min mormor bort, året innan dess min farfar. Två personer som funnits med genom hela mitt liv, även om vi inte träffats så ofta, som nu är borta.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Bilden på min farfar ger ekon av piano, orgel och fiol, och minnen av hur jag spelade (”spelade”…) i timmar på hans elorgel när vi var och hälsade på. Senare, lukten av den gröna papegoja som var hans bästa vän efter att farmor lämnat oss. Att han körde bil och åkte på solsemester när han var över 95 år gammal. Lukten av hans cigaretter. Han var cool in i det sista!

Värdet av bilder: Omätbart. Personligt. Det är så mycket mer än ”bara en bild”.