Jag har med mina två kelpiesar till en massa olika platser. Föreläsningar, kurser, tävlingar, träningar, bussar, tåg…På sommaren är de också med på uteserveringar, stranden (jag väljer hundtillåten), eller på vandringar. Ibland hänger Tant Blandras med också (mer sällan nu, hon är ändå 14 år…) De verkar gilla att vara med (speciellt Prinsessan!).

Lilla Prinsessan i stora världen!

Mina hundar är inga ”superhundar”, även om de är vana att vara med så påverkas de ibland av olika miljöer och händelser, och kan bli oroliga eller otrygga. Därför har jag alltid med ett ”portabelt hem”, så att de har en trygg plats! Hundarna har helt enkelt varsin filt att ligga på. Den luktar hemma (och mig), den är kopplad till lugn och ro, och vi har byggt upp ett stort värde för att ligga på den. När man är på sin filt är man trygg. När man är på sin filt är man hemma!

Jag har ”filt-tränat” sedan de var små, med värdeladdning, störningsträning, och avslappningsövningar. De älskar sina filtar. För att vara ärlig – de älskar ALLA filtar! Efterhand så har det blivit mindre viktigt att det är ”deras filt”, nu fungerar det bra med vilken filt som helst. Min jacka är perfekt. En servett har använts i nödfall, eller kopplet. Något som markerar ”din plats i världen”.

Lite så här tränar vi. Det är kul träning!

Får Valle välja så vill han ha sin tygbur. Den är sliten och saknar framsida, men den är hans koja, hans fort, och den skärmar av alla synintryck (jag tror iallafall att det är det han vill ha). Eftersom den är utan framsida (jag har klippt bort hela framsidan) så kan han när som helst välja att gå ut – men det gör han sällan. Han ligger med huvudet utanför och tittar på världen i sin egen takt. Den är verkligen ett ”portabelt hem”!

Så det är veckans tips: om du och din hund gillar att åka runt tillsammans – lägg lite tid på att bygga upp värde och trygghet i en filt. Det lönar sig!

Filt, korg, bur…huvudsaken är att det är något som är hyfsat enkelt att ta med, och att hunden är trygg där!