Man läser mycket om passivitetsträning, miljöträning, och av och på knappar på hundarna, åtminstone om man har en aktiv ras och håller på med en aktiv sport. Jag har med en Jack Russel Terrier, två kelpies, och ett stort antal kurshundar skaffat lite erfarenhet på området – som är STORT och jag har bara skrapat på ytan…

Men tillräckligt för att ha en fundering: ibland tror jag att vi helt enkelt gör för mycket. Vi gör problemet större än det är, och testar tio strategier på en och samma gång utan att egentligen utvärdera vad som funkar och vad som inte funkar. Vi vill så mycket, det ska bli så bra…och så känner hundarna av vår stress och smittas av den – om än aldrig så lite. Och det räcker ibland för att göra problemet större. Och vi fattar ingenting! Vi tränar ju! Det borde bli BÄTTRE!

Så jag ska ge ett superenkelt och trevligt tips för passivitetsträning, som passar för de allra flesta hundar, oavsett ras eller ålder:

Gå på picknick med din hund.

Packa matsäck till båda, åk ut till skogen eller en park, lägg ut en filt, och sitt i lugn och ro och ät tillsammans. Titta på folk eller bara njut av naturen. Ha med ett tuggben eller en fylld Kong till hunden, och en bok till dig själv. Bind upp hunden runt ett träd så har du händerna fria. Koppla en liten högtalare till mobilen så får du musik. Och bara häng.

Det spelar ingen roll vad din hund gör, den behöver inte prestera något alls! Den behöver inte slappna av, eller ens sätta sig. Den ska bara få med sig en upplevelse av att ni gjorde något tillsammans, det var trevligt, det hände inte så mycket, men det skulle vara kul att göra om det.

Upprepa en gång i veckan, helst fler. Låt hunden vara hund, och göra hundiga grejer (därför är en bra sele och en uppbindningslina utmärkt). Roa dig med att göra ett etagram – vad pysslar egentligen din hund med? Prata med den om du vill. Eller inte. Kela med den om ni båda vill. Undvik aktivitet som kan kännas som träning, men roa er gärna med lugnt nosarbete – men det ska vara fritid, hund-tid, fika-tid! Smaska på en mjukost-tub. Dela en macka.

Utvärdera efter några gånger. Har något ändrats i din hunds beteende (här är etagram guld!)? Är förändringen till det bättre eller det sämre?

Och framför allt: tycker ni att detta är trevligt? Är det något ni vill fortsätta med?

Mina hundar älskar picknick. Med Midori tog det ett par år innan hon kunde slappna av om hon inte var bunden någon meter från mig – för nära mig gick hon in i ”träningsmode”. Med övriga hundar har det gått betydligt snabbare, med Valle behövs det bara en filt så lägger han sig och slappar. Jag har inte brytt mig om att Midori har tagit tid på sig – vi har haft en mysig picknick och det har räckt bra.

Det är liksom inte träning som är syftet med picknicken – bara samvaron 🙂