I veckan har jag fått upp på olika sociala medier bilder på små, små rådjurskid. Vissa välmående, andra tyvärr attackerade och skadade eller dödade av…hundar.

Jag tror verkligen inte att någon hundägare tycker att det är OK att deras hund jagar vild, ännu mindre skadar eller dödar ett annat djur. Däremot misstänker jag att det ibland finns en övertro på hundens lydnad ute i det fria…Likaså kanske man är lite slarvig med att kolla sin utrustning, ett spänne går av, kopplet går sönder, hunden tar sig ur halsbandet.

Jag är ledsen, men det är inte OK. Inte OK att skylla på ”men han brukar alltid komma” eller ”hon gled ur halsbandet”. Går vi i skog och mark med våra hundar har vi ett ansvar att respektera det vilda. Jag säger ingenting om hunden råkar jaga en kanin i december ett hundratal meter, men under sommaren VET vi att det finns en massa djurbebisar i markerna, och vi VET att det är OLAGLIGT att ha hunden lös om det finns minsta risk att den drar efter!

Jag har (tro det eller ej) 99% säker inkallning på mina kelpar. (Mårran hör inte längre, men å andra sidan springer hon inte heller längre: 14 år gammal och ganska lat). Ändå har jag Valle i koppel tills jag vet att det är viltfritt på ”vår väg”. Därför att det finns en gång av hundra som han faktiskt drar efter något – och det räcker. Jag tar inte risken.

Men…jag misstänker egentligen att det här inlägget är helt onödigt! Ni som läser detta är ansvarstagande hundägare, ni har redan koll! Så sprid istället till någon annan som kanske behöver en vänlig påminnelse 🙂

Och Valle får nöja sig med sina får – som han inte jagar, utan bara umgås med!

SONY DSC